första gången
Satt på bussen idag och tänkte på hur idag, den här morgonen så har någon i världen sin första gång. Sitt första mål i domstol, sin första mens, sin första skål med gröt, satte på sig sina vita nya skor, fick använda mammas mascara första gången, bredspacklade första gången, började på högskolan för första gången .. Att mitt i all min morgonstress och livshets (läs: att leva för helgen) så tog någon annans liv en helt ny vändning, någon tog ett kliv närmre vuxenvärlden, någon klarade det man jobbat för hela sitt liv och någon påbörjade sitt liv. Och här sitter jag, jag som stressar igenom mitt liv, som glömmer bort att uppleva mina första gånger, de sker ju faktiskt nästan varje dag. Jag som endast lever för att uppnå lyckan längre fram, jag som inte uppskattar den lyckan jag står med i händerna nu. Jag skäms lite när jag märker hur jag värderar livet, "jag ska ju leva i så många år" blev ett sätt att sluta bry sig om det som sker just nu. Jag vill vakna och ta vara på varje dag, leva varje dag och uppskatta den. Även om den inte var så märkvärdig. Idag var första gången jag uppskattade en vanlig dag, en måndag.